YEAH, I'M STILL ALIVE

Har varit lite ledig och varit ute och flängt den senaste tiden. Slappat, umgåtts med såna där man inte sett in ages. Bokstavligen. Träffat extrafamiljen, sagt hej då till mina tonår en gång för alla och blivit försenad med ett SJ-tåg än en gång. Livet kanske inte leker lika mycket som ett McDonalds-barnkalas med bollhav men jag vet att jag vill leka med det. Jag har absolut ingen plan, samtidigt som jag har tusen. Jag vet vad målet är men vägen dit är inte spikrak. Jag ska vandra den med huvudet högt och kommer troligen att gå fel några gånger. När andra bröt ihop i fredags kväll när vi tog avsked av den där arken kände jag mest att det är nu det börjar. Innan jag checkar ut ska jag ha erövrat världen och den ska ha erövrat mig. Var, när och hur, det är en annan fråga.

Den absolut sista bilden jag tog på The Ark. 10 år efter att jag tog den
första, med en kompaktkamera den gången dessutom. Digitalkameran sågs då
fortfarande som en dålig idé. Mycket hinner hända på 10 år. Se kameran
som en metafor. För vad får ni lista ut själva. För att komma till poängen; Tack The Ark!


YOU BUILT THE FUNDAMENTS ON WHICH I STAND (part 4)

Den där följetongen glömdes bort. Det är ju inte som så att jag bara har två förebilder. Inte alls. Har glömt min husgud. Han som faktiskt skrivit låten som är rubrik för den här följetången. Var ska man börja när man presenterar honom egentligen. Vi snackar om Ola Salo. Alla vet det där med The Ark, Melodifestivalen, Jesus Christ Superstar och att han hade en kristen uppväxt.

Ola Salo, killen som föddes som sladdis, uppväxt i en liten håla där han var prästens son, ägnade sig åt musiken istället för vad tusan de flesta nu gjorde i hålan. Killen som trodde att han var en katt som liten, såg ut som en hippie under tonårstiden, färgade håret i alla möjliga färger och hade cat-suits och bo:or på sig när de slog igenom och som gav begreppet queer ett ansikte i Sverige i början av 2000-talet. Hej lång mening! Till er gamla godingar som läser detta (mamma, moster) och tänker queer=bög. Nej, tänk på David Bowie typ och ordet androgyn. Inte helt rätt, helt fel faktiskt, men ändå det närmsta man kan komma utan en mer djupgående förklaring. Till råga på allt "onormalt" hittills så har han även simhud mellan tårna. Liten parentes så.

Ola Salo är killen som aldrig passat in någonstans men ändå bara kört på. Insett att det inte är honom det är fel på utan världen omkring. Utan att för den skull vara bitter. Lätt att bli det annars. Jag tänker inte redogöra för hela "It takes a fool to remain sane" men om ni någonsin varit på en konsert med The Ark och verkligen lyssnat vad han säger innan den låten så förstår ni vart jag vill komma.

Istället för att försöka passa in och anpassa sig har han bara kört på, brutit barriärer och normer. (Vill egentligen inte använda begreppet normer av risk för att tas för PK-unge men nu gör vi det ändå.) Jag minns en intervju där han "såg ut som han gjorde i början på 2000-talet och lite till" och reportern frågade vad han ville säga med sitt hår och sina kläder. "Jag vill säga att så här kan man oxå se ut" blev hans svar.

Och ja, det kan man. Man kan göra precis vad fan man vill bara det känns rätt för dig. Det är så jävla värt att kallas idiot, transa, gay etc om det är priset för att gå sin egen väg. Och det är en väg jag tänker vandra. En väg jag egentligen mot min vilja alltid fått vandra. Ska dock erkänna att det är först det senaste året som jag frivilligt vandrat denna väg och även uppskattat det. Sant. Faktiskt. De som känner mig förstår kanske vad jag menar men troligen inte.

"Skäms och njut". Vi lever i en värld där vi är rädda för allt som är pinsamt, rädda för vad andra ska tycka, rädda för det och dem som är annorlunda. En värld där ett egentligen icke-existerande tillstånd som begreppet "normal" blivit det vi strävar efter. Där vi dömer ut dem som inte matchar profilen "normal". Där vi bygger upp en rädsla för det avvikande och där ingen vågar leva livet fullt ut av rädsla för att tas för att vara "onormal" på något sätt. Rädda för det man kan skämmas över. Sjuk värld. Verkligheten. Välkommen.

Själv ska jag vandra "idiotvägen". Skämmas och njuta. Livet.



Om nån glömt bort hur han såg ut år 2000. Kanske
inte det snyggaste vi sett men det handlar inte om det
.
Har du fortfarande inte fattat vad det handlar om så
har du inte fattat någonting och i så fall tycker
jag synd om dig.


YOU BUILT THE FUNDAMENTS ON WHICH I STAND (part 3)

Följetong var det. Går lite sisådär med den. Nästa person lyssnar jag faktiskt på just nu, tack för tipset moster. Hör nu att det uppenbarligen kommer bli ett inlägg om det, senare. Programmets innehåll alltså. Personen jag lyssnar på och ser upp till, huge, är Birgitta Ohlsson. Sveriges EU-minister. Sate vilken inspirerande människa!

* Enda i riksdagen som avstod från att rösta när FRA-lagen skulle klubbas och motiverade det med orden "Som liberal är jag skeptisk till grundprincipen: avlyssning utan brottsmisstanke. " & "För mitt liberala samvete. Jag kände att jag måste markera, för min ideologi."

* Tackade ja till tjänsten som EU-minister när hon var höggravid trots massiv kritik. Besvarade kritiken hon mottog med kommentaren "Jag är gift med en modern man, inte en dinosaurie".

* Hon är en orädd politiker som vågar kritisera, dels länder med stor politisk makt men även andra EU-länder.
"Alla medlemsländer som har gått med har sagt att man ska följa demokrati, männskliga rättigheter etc. Man kan inte komma till Nordafrika och sprida frihetens budskap om man inte sköter sig på hemmaplan."

Inget rövslick här inte. Verkar ju vara lite så inom den där EU-sekten annars. Rövslick. Hon slåss för mänskliga rättigheter och har öppet kritiserat bl.a. Ryssland (ej EU-land) som stoppar Pride-parad efter Pride-parad lika oförklarligt och obefogat som snön stoppar de svenska tågen. Hon är jävligt rak, ärlig och tror på sina egna övertygelser. Tofflar inte, hennes val att inte rösta när det kom till FRA-lagen är ett bevis för det.

Hon är ung, modern och vet vad hon vill. Full av glöd till skillnad från många andra politiker som verkar ha tappat den totalt. Glöden. Tappat allt de en gång trott på och nu verkar tänka mer på sin pay check än att faktiskt göra någon nytta. Det bästa av allt, hon känns inte som en politiker politiker.

Än en gång, bara för att jag gillar personerna som inspirerar mig betyder det inte att jag håller med dem. Människor som går sin egen väg, tror på sig själva och gör det de tror på och brinner för har alltid haft och kommer förmodligen alltid att få min respekt. Birgitta Ohlsson är definitivt en av dem.


Ja, ni ser ju. Satan i gatan vilken färgklick






YOU BUILT THE FUNDAMENTS ON WHICH I STAND (part 2)

Vi börjar med den självklara, Elisabeth Ohlson Wallin. Fotograf och konstnär som gjort/gör konst som gett upphov till en hel del livliga debatter genom åren. Mr Poop (nån i ordningen av alla de vitklädda i lustig hatt) ställde in sitt besök med Sveriges ärkebiskop efter att han fått kännedom om Ecce Homo, hennes första utställning. Lokalerna bombhotades, hon mottog dödshot etc. Om nån undrar varför Påven och hans undersåtar blev lite vrånga så var det för att E. Ohlson Wallin gjorde en egen och rätt modern tolkning av Jesus & co i sin utställning. Han, Jesus alltså, blev här lite bög, lite transa. Rätt egen och modern så. (Här kan man hoppa till sista stycket om man redan vet vem hon är och vad hon gjort)

Efter den har hon bland annat gjort In hate we trust och nu senast Jerusalem. In hate we trust var den första jag såg och det var här jag fick upp ögonen för hatbrott men även för konst, främst fotokonst. Temat för Jerusalem skulle man kunna se som en bredare version av Ecce Homo då den inte bara riktar sig mot kristendomen utan även mot judendomen och islam. Världskulturmuseet i Gbg stoppade till en början Jerusalem men fick till slut ge vika. När utställningen väl var på plats liknade det, enligt mig, mer en flygplats än ett museum. Djisses, säkerhetskontroller utan dess like! Onödigt svammel. Väldigt onödigt.

Som sagt, det där är inte det väsentliga. Verkligen inte. Anledningen till att jag fullkomligen, faktiskt, älskar den här konstnären är inte bara för hennes fantastiska bilder. Det är för hennes sätt att ifrågasätta sådana fundamentala instanser som exempelvis religionen faktiskt utgör. Hennes sätt att väcka debatt och nästintill slåss för sin och andras rätt till yttrandefrihet , framförallt inom konsten, är något jag beundrar. Vad jag menar med det sista får vi ta någon annan gång. Lång historia. Hon är en konstnär med lite, sårry, mycket skinn på näsan som folk helst vill få tyst på men trots det kör hon bara på. Går sin egen väg. Kör bah kör säger jag!

I samband med Jerusalem var hon med i SVT debatt och det såg ut såhär:


YOU BUILT THE FUNDAMENTS ON WHICH I STAND (part 1)

Tänkte inleda en följetong. En följetong där jag presenterar olika personer som inspirerat och inspirerar mig. De är inte så många dock så det blir en kort följetong. Logiskt.

Vad de alla har gemensamt är att de av vissa ses som provokatörer. Enligt mig är de bara raka. Inget jävla hysh hysh, rätta sig i ledet, göra sånt som förväntas av en et cetera, et cetera. De går helt enkelt sin egen väg. En viktig liten detalj bara. När jag säger att jag tycker att de är inspirerande betyder det inte att jag håller med dem. Så, då var det sagt. Let's kick it! Senare. Rätt schysst cliff hanger så...

RSS 2.0