THE ROAD TO SUCCESS

Jag hade slut på motivationskällor, slut på  drivkraft. Spelar ingen 
roll om nån säger till mig att "men du kan ta ett OS-guld till". Men jag har ett 
OS-guld. Som jag är skitstolt över, För mig är inte drivkraften och ha två. För 
mig är drivkraften att det ska vara kul o gå till träningen i 
princip varje dag, året runt. För när du är och tävlar på OS är du en 
gång var fjärde år. Det ska fasen vara kul mer än då. Vid den tidpunkten 
om jag ska hålla på med sjukamp. För jag vet vad som krävs 
för att bli bäst. Då får du fan tycka att det är roligt o träna de fyra åren.

 
En sån där kvinna det inte finns ord för. Awesome, fantastisk och bäst är liksom inte tillräckligt. Inte ens tillsammans. I samma mening. Inte ens i närheten. Se dokumentären som sändes på SVT1 igår. (7/2) Klicka på bilden. Bara gör det. 

RUBRIK

Är man hockeyintresserad så är man. Man lämnas liksom inte oberörd när en av de främsta går och dör i årets mest onödiga olycka. En riktig idrottsman, stjärna men ändå ödmjuk, finns allt för få sådana. Folk borde se och lära. Hedra minnet, vila i frid, tankar till vänner och familj. Ofattbart.







SO HUMBLE AND WARM...

Tänker inte ens kommentera gårdagens match. Frågar mig däremot vad tusan det är för fel på Wambach som står och är ödmjuk mitt i allt? Nu lider vi bara med USA sen reser vi oss och går vidare. Lite så det funkar liksom. Sverige vann ett brons i alla fall. USA förlorade ett guld.


 



WHO RUN THE WORLD?

Final ikväll. Hoppas Sundhages U.S.A vinner. Ska jag vara ärlig tror jag inte Sverige hade klarat ett guld om man stått på planen ikväll. Därför tycker jag bronset satt fint. 2-1 målet likaså. Väldigt fint faktiskt. Man vinner nämligen aldrig ett silver, man förlorar ett guld. Säg inte emot mig för det är så det är. Man torskar. Hårt som fan är det. Jag har alldeles för många* silvermedaljer här hemma och jag vet faktiskt inte vilken av dem jag hatar mest. Guldmedaljerna, som är typ tio fler än de silvriga för övrigt, tycker jag lite mer om. Passar på och skryta lite för gamla bragder, yeaah...(...)

Har den senaste tiden kommit på mig själv med att sakna hela laggrejen. Kämpa som fan tillsammans, i medgång och motgång, glida runt ibland. Tillsammans och mot samma mål. Träffade en gammal lagkompis ute igår. Long time no see. Fick mig att sakna det ännu mer.

Tillbax till fotbollen. Ge det svenska landslaget bragdguldet bara. Spela den här låten när de tar emot det oxå. Som en spottloska i nyllet på de som tvivlat. Även på dem som indirekt ifrågasätter varför Kajsa Bergqvist inte hoppar lika högt som Stefan Holm. Det är nämligen det man gör när man yrar om damfotbollen. Fuck yeah I said it!

Funderar för övrigt vad tusan jag ska hitta på nu när VM-snart är slut. Ingetliv.snart



*Två silvermedaljer...Samma cup. Åkte dit en tredje gång. Hämtade hem guldet.

CRY, CRY, CRY

Dags för en bekännelse av det privatare slaget. Jag har vad jag kan minnas aldrig grinat till en film. Osentimental jävel. Sport däremot. Grina är att ta i men dagens seger gjorde mig fan rörd. Bottennapp av bara helvete mot Japan. Omladdning. 1-0. 1-1. Uppförsbacke för Sverige efter osportsligt uppförande från både Bompastor och Öqvist som resulterade i ett rött för Öqvist. Endast Öqvist. Strax efter; Fischer skadad. Man lirar med tio man i drygt 20 min. Uppförsbacke. Nej då, doldisen Hammarström avgör. Tjejen som inte ens varit med i startelvan. Mäktigt. Sverige spelar smart med sina tio. Motigt att missa VM-finalen efter skitmatchen mot Japan. Man reser sig. OS-platsen var säkrad. Bronset är hemma. Ge landslaget bragdguldet för fan.


NÄR VI GRÄVER GULD I USA

Landssorg borde utfärdas. Sverige är utslaget. Underhållningsvärde: minus 1000. Katastrofmatch. Man gör inga mål på att spela defensivt. Offensivt. Offensivt målvaktsspel däremot, det kan ge mål. I fel kasse. But never blame the keeper... Även om det känns lite befogat. Bör kanske tilläggas att Japan faktiskt var rätt bra. Sverige gjorde dem dock bättre än nödvändigt. Nu hejar vi på Sundhages USA istället. Hade ju dock varit fint med Sverige-USA i final men icke. Brons för Sverige hoppas vi på oxå. En sån medalj kan man ju leva på i några år har jag hört. (Herrarna 94 *host*, inte åstadkommit ett smack sen dess *host*....)

Random udda grej som helt plötsligt gjorde livet lite roligare. Nån borde
skriva "wtf?!" på den där saken. Lite så man känner när man ser den....

Moster, gör det ba'. Kan skriva under med mitt namn om du vill.

DE SÄGER JAG SKITER I ALLT MEN DET SKITER JAG I

Idag ger vi fan i omvärlden. Skiter i om Assange blir utsatt för rättsövergrepp eller vad det nu är som sker. Skiter fullständigt i att OnOff konkat. Skiter i att Khadafi förmodligen fortfarande är dum i huvudet. De amerikanska pensionärerna kunde jag inte bry mig mindre om heller. Ger även blanka fan i att vi ger statligt bidrag till odemokratiska och hatiska organisationer. Orkar inte ens bli avundsjuk på den lilla britt som lyckades vinna 1,7 miljarder på lotto.

Istället roar vi oss med att EMU-länderna fortfarande suger lamaballe som min gamla lärare skulle ha sagt. Sant faktiskt. Själv brukar jag säga hästpung. Det där sista var en parantes. Idag gläds vi åt att den svenska kronan går dåligt precis lagom till den norska skatteåterbäringen. Vem behöver en lottovinst på 1,7 miljarder då liksom? Framförallt så stör vi inte varandra idag. 18.00; Pia Sundhages U.S.A mot Frankrike. Efter det, laget som Sundhage egentligen borde coacha, Sverige mot Japan.

OH VILKEN HÄRLIG DAG!

Tänkte snacka fotboll. Kan egentligen inget om fotboll men det här är en ekvation tom tåpajsmaster klarar av.

Damlandslagets kostnader för VM 2011: 4,4 miljoner kronor.

Herrlandslagets kostnader för VM 2006: 41,5 miljoner kronor.

Damlandslagets världsrankning: Plats 5

Herrlandslagets Världsrankning: Delad 28:e plats

1+1=2 och herrarna är alltså mycket sämre. Klart de behöver lite pengar när resultaten de levererar uppenbarligen inte kommer göra någon lycklig.

RSS 2.0