TJENA BLOGGEN!

Dags för ett riktigt Kisse-inlägg! Och en bekännelse! Idag! Igen! Oj, så ni har väntat! Ursäkta hysterin. Vi ska ta och lugna ner oss nu. 
 
Kissie-style: Ni förstår, Stig har gått och blivit en liten tjockis. En nattakäkande liten knubbis. Biggest loser Sweden som öppnar brödintaget för allt. Mycket tid läggs vid nattagrävande i skafferi, kylskåp och kyrkogård. Kanske inte helt sant, speciellt inte det där sista, men att han nu är på diet resulterade i att det blev dags för lite kvarg. Gott, nyttigt och ätligt. Slut på Kissie-style. (Följande tankeverksamhet är troligen över hennes kapacitet) Så, vad innehåller då detta lilla påfund kvarg? Tidigare har man ju bara hållit utkik efter de där hokus pokus-produkterna som heter "E" följt av en sifferkombination mer invecklad än koden till grannens iPhone. Tillsatser även kallat. 
 
Inte mycket simsalabim där inte men vad som fångade denna nyfikne nattakäkares uppmärksamhet var inte ingredienserna utan produktionsstämpeln. Danmark. Det bör tilläggas att hela denna stad är omringad av kor. Med tillhörande bönder. Danmark känns alltså aningen onödigt för lite kvarg.
 
Ture Sventon kallades in men så även J.D och Turk från Scubs eftersom det plötsligt blev aktuellt att gräva lite till i den bleke vännen Elektro Helios magsäck. Kylskåpet alltså. Senaste tiden har man kommit med nya domedagsprognoser om att medeltemperaturen höjs med fyra grader celsius och att vattennivåerna kommer att stiga. Hej då Mama Mu af Danmark! Att man länge vetat att man ska tugga och svälja närproducerat, att maten produceras lite här och var och överallt utom just nära har aldrig blivit så påtagligt. Har liksom inte rannsakat det egna kylskåpet tidigare.
 
Filmjölk: nära. Mejeriet är några timmar härifrån. Paketet: Danmark.
Såld: Norr om mejeriet i fråga. Helt logiskt. Idiotiskt.
Lite som konditionsövningen idioten faktiskt. Bokstavligen och bildligt. 

Sweet chili-sås: Thailand. Var glasflaskan är gjord vill vi inte ens veta. 
 
Juice: Danmark. Apelsinen den är gjord på: "Valencia-apelsiner" från Florida.
Snart: i ett avlopp nära dig i en lite mindre gul färg.
Säger ju egentligen sig självt. Jag vet.
 
Bekännelse: Jag gillar inte detta. Det är det mycket man inte gör men oftast finns det något man göra åt det. Detta känns dock hopplöst. Det finns ju inget man kan göra åt det. Såvida jag inte köper mig en ko, tjur och låter de mysa fram lite kalvar. Käkar kalvarna och pumpar kossan mu på mjölk. Själv. 
 

I HAVE NOTHING IF I DON'T HAVE YOU

Kanske är det dags för en sån där bekännelse igen. Så länge sedan sist. Även om denna säkerligen känns rätt självklar. Bekännelse: Jag har aldrig haft särskilt mycket för politiker.

Finns det någon grupp av människor som jag, medvetet och omedvetet, på ett högst omoget sätt generaliserar, drar över en och samma mjälliga kam och aktivt förespråkar, dels ny frisör åt då den där kammen inte verkar funka särskilt bra på denna grupp. Var var jag? Just det, om jag förespråkar kollektiv bestraffning för några så är det politiker. Det går inte att lite på dem. Ingen av dem. Någonsin. Synd det där. 
 
Visst, det finns inget parti där man med 110% garanti kan skriva under på ALLT detta parti står för. Ibland måste man kompromissa, släppa lite på sin egen åsikt för att ge plats åt en annan. För de politiska intressenas skull. Man måste göra en avvägning av vad som är värt att slåss för, vad som är värt att kompromissa om och vad man har råd att offra. Fair enough antar jag. 
 
Sen kommer vi till det där med ideologi. Ens grundvärderingar. Marken någon trampat åt dig. Marken du står på. Marken dina politiska motståndare gärna spottar på. Lätt för mig att säga kanske men jag uppskattar när folk står kvar när spottloskorna landar runt fötterna. Vissa slemmigare, grönare och äckligare än andra. Trots detta finns det faktiskt de som står kvar. Birgitta Ohlson till exempel. Säga vad man vill om vad hon tycker och på vilken ideologisk mark hon står på, men hon står kvar. Stadigt. Man vet var man har henne. Jag har tidigare skrivit detta om henne. För Er lata jävlar som inte orkar läsa det kan jag kort säga att jag gillar att hon kör på. Gör det hon tror på, käftar lite på nån här, lite på nån där och lite till även när hon måste gå emot sitt eget parti. Hon viker sig inte hur som helst. Tills idag.
 
Tonio Borg. Denna fantastiska man. Nästan man tror att denna gubbe är republikan. Eller bara Kristdemokrat. (Notera denna länk, bara KD och SD som inte är med. Det kan man ju alltid spekulera i om man vill.) Han är emot allt. Allt och lite till. Ogifta heterosexuella par, homosexuella par, skilsmässa, abort och så vidare och så vidare och tio varv runt jorden. Kvinnor gillar han väl inte heller, säkert bög då tänker ju jag. En naturlig följd för en sådan här trevlig maltesisk man är givetvis att skicka honom till Eu-Kommissionen. Det finns ju inte en levande käft på Malta som orkar med honom längre skulle jag tro. Vad han blir ansvarig för inom EU? Hälsofrågor såklart! Hur Sverige, där Birgitta Ohlson är EU/demokrati-minister, svarar på detta? Man trycker på JA-knappen, ger Tonio Borg en kram och säger välkommen. FESTLIGT! 
 
Nej, förlåt Birgitta Ohlson men det svar du sände mig, och alla andra på Twitter (läses här), häromdagen efter att jag bett om en förklaring rättfärdigar egentligen ingenting. Fine, fin poäng, absolut och det är Birgitta Ohlson som är proffset här som har rätt. Snubben kommer inte ha någon makt, låt honom sitta där på sin hälsosamma kommisionsstol och Malta slipper honom.
 
Det hindrar mig dock inte från detta. Jag tänker härmed göra som alla andra politiker gör. Inte tänka, bara snacka och säga: det är fel.
Och som alla andra politiker har jag inte heller någon lösning, jag vet inte vad som är rätt men jag vet att det är fel. Tonio Borg är fel. Sveriges JA är fel
 
Så när till och med Birgitta Ohlson viker sig för lite slem på skorna istället för att ideologiskt rösta nej. Vem ska då stå upp? Vi tar en Whitney Houston-sång på det.
 
 

FORGIVE FORGET

Förlåt. Jag måste. En sista. Sen glömmer vi honom.
 
 
 
 Glömd.

VEM FAN ÄR MITT ROMNEY?

 
Enligt TV4's valvaka slutade valet som sådant:
1.Obama
2. Romney
3. Oklara

Osäker på vem den där Oklara är men hörde även att man på plats fyra hittade Osama. TV4 var lite förvirrande med andra ord. Obama kom först i alla fall. Så mycket lyckades de förmedla. 2:an har jag aldrig hört talas om.  1:an är det enda som räknas men gällande SVT1 var de lite för sega med uppdatering inatt för att denna lilla otåliga människa skulle orka med dem. Tack och lov har man CNN så vi har haft en fin natt ihop. Väldigt fin natt. Nu väntar vi på segertal.

A MESSAGE FOR THE WHITE PEOPLE

 

DEAR MR.SOON TO BE PRESIDENT

 
 
Amerika, du frihetens land där allt är lika skevt som Frihetsgudinnan bilden ovan. Du land där alla är sin egen lyckas smed och där drömmar förverkligas. Du land där man alltid står enade och hjälper varandra i svåra tider. Du land där friheten står över allt och där du får vara precis som du är och göra vad du vill. Så länge du inte är fattig då. Eller gay. Lite gravid kanske? Våldtagen? Kvinna. Eller ännu bättre: fattig, homosexuell "gravid-efter-våldtäkt"-kvinna. Oh, då är du körd på riktigt. Eller du kan ju alltid sluta att vara fattig. Eller gay. Gravid. Förhoppningsvis har du ju blivit utsatt för en "legitimate rape" så då kommer din kropp "avsluta din graviditet automatiskt". Sluta vara kvinna också när du ändå håller på. Nackdelen är väl dock att du förlorar din plats i Mitt Romney's lilla pärm.
 
Du land där kriminalvård inte existerar utan där fängelser är en del av ett politiskt spel och där man kan låna lite mark i nåt annat land för att låsa in folk utan rättegång i "ett bra tag". Åh, mys-Guantanamo.
 
Det bör tilläggas att jag av nån märklig anledning fullkomligt älskar detta land. Utan att någonsin ens ha satt min fot där. Jag förstår verkligen inte varför visserligen. Hmm. 

United states of allt det där och lite mer än bara Amerika. Sköt er imorrn. Bara sköt er. Låt inte George W.Bush's brorsa räkna de sista rösterna likt valet år 2000. Ert lilla felsteg för 12 år sedan resulterade i två krig onödigare än hypen kring Gagnamstyle, ett fångläger a la diktaturstyle och en ekonomi körd hårdare i botten än Titanic. Dessutom lite mer naturkatastrofer än nödvändigt, en svart president, bögar i armén och så vidare. Wtf liksom?!
 
Så här veckan efter att Sandy dissat John Travolta och Grease för ett eget litet solonummer på Manhattan (och för att inte glömma Haiti, ahaaa?) känns det så fruktansvärt bra att skylla allt på herr Buske. Allt. Jag måste ju faktiskt rikta mina spykänslor åt nåt håll. Och jag vill fortsätta spy på honom. Jag vill inte ha en ny snubbe att spy på. Jag vill inte ha en ny snubbe att tänka på när jag hör Dear Mr.President. Jag vill inte spy obegränsat med kaskader av galla på nåt annat än en oskyldig buske likt en fjortonåring som har sin första fylla. Det räcker med en. Jag blir så förvirrad annars. För många bollar i luften och för många idioter i mitt huvud på en gång. 
 
För ärligt du förenade stat. Mitt Romney. Mitt, slisket-totalt-inkompetenta-och-hej-jag-har-köpt-mig-igenom-hela-presidentvalskampanjen, Romney. Ja, han. Behövs det ens sägas mer? Till och med Newt Gingrich med fler exfruar än vad Bin Ladin hade och med en ambivalentare religionsuppfattning än Juholts politik hade varit bättre. Till och med en Anna Anka i hockeymorseprettot-varianten Sarah Palin hade varit bättre. Eller varför inte Homer Simpson? Forrest Gump? Charlie Sheen? Eller vilken jävla hittepå-clown som helst. Bara gå till den där vallokalen, bete er and do your thing. Tack. 
 

RSS 2.0