LIVE AND LET DIE

Jag har insett en sak det här året, visserligen för typ fyrtioelfte gången och lika många gånger till tidigare i mitt lilla meningslösa liv. Om man sätter sig in i vad som händer lite överallt i den här världen så blir man mörkrädd. Jävligt mörkrädd. Man tröttnar, blir lite less och slutar tro på mänskligheten. Man blir förbannad, frustrerad och och en liten brödsmula bitter. Skillnaden det här året är dock att jag lärt mig ta avstånd från allt för att inte bli något av ovanstående. Man klarar inte av sig själv i längden.

"Life's to short to be pissed of all the time. It's just not worth it". Det är lite som att försöka tala ett språk man egentligen inte kan. Man kan inte ställa sig och titta i ordboken hela tiden. Man måste släppa manuset och komma in i matchen. Som att lira handboll och fastna i klisterburken. Eller som vilken annan sport som helst egentligen och under matchen fortfarande sitta med ögonen riktade mot taktiktavlan, magnetiserade likt plupparna som utgör det som ska föreställa spelarna.

Utan metaforer och liknelser; Gilla läget och improvisera. Världen ser ut som den gör och den ser fortfarande inte ut som Skövde. Därför; Kör bah kör, fuck bah kör eller gör åtminstone en avvägning vad som är värt att bry sig om. Världen kommer förmodligen alltid att vara skit, det gäller bara att sluta bry sig om en del och göra sitt bästa för att förändra annat. Lämna det andra till nån annan.

Nåt som den senaste tiden verkat vara en omöjlighet, gjort en mörkrädd, fått en att tröttna, bli lite less och slutat tro på mänskligheten. Som gjort en förbannad, frustrerad och ytterligare en liten brödsmula bitter är Kristdemokraterna. Kristdemokraterna, Hägglund och deras bromsklossinställning till tvångssteriliseringar. Vill man veta vad jag tycker om dem kan man läsa detta.

Jag tänker inte gräva ner mig mer i det nu för idag vill jag bara tacka Hägglund & Co för att ni släppt lite på stoltheten och gett med er. Tack för att ni släppte manuset och kom in i matchen, släppte klisterburken och slutade stirra på taktiktavlan. Tack för att ni äntligen äntligen kommit fram till ett bra beslut. Tack Kristdemokraterna!

/ Stig H Domino



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0