I'LL GO WHEREVER YOU WILL GO (forts)

Tog ett tag men ska ta och komma till poängen med inlägget om nya stalkinglagen nu. Som ni kunde läsa, klart och tydligt, menade lagstiftarna själva att en straffskärpningsbestämmelse inte markerar allvaret på samma sätt som en egen brottstyp. Så för att komma till rätta med problemet (för alla vet ju att lagstiftning handlar om allmänprevention...) så fick det bli en ny lag. Ska vi snacka kriminologi så kan vi ju påstå att allt är deterministiskt så det spelar ju ändå ingen roll. Bullshit, jag tror inte på determinism utan den fria viljan. Givetvis styrs den fria viljan även utifrån en straffskala.

Shit the same och vamos framåt. Kontenta; de tror inte på straffskärpningsbestämmelsen.

Det vi ska snacka om är hatbrott. Hatbrott, ett litet begrepp som introducerades i Sverige 1999 när kriminologen, och numera även professor i ämnet, Eva Tiby doktorerade med avhandlingen Hatbrott?. Utan att gå in för mycket på detta så tänkte jag bara nämna hur "hatbrott" behandlas inom lagstiftningen. Ingen egen lag där inte, ne ne, en straffskärpningsbestämmelse, BrB 29kap 2§ 7p närmare bestämt. Vad lagstiftarna tyckte om straffskärpningsbestämmelser? Läs det här igen om du fortfarande inte har fattat. Natta för dig i så fall.

Borde man kanske införa en egen brottstyp även där? Straffskärpningsbestämmelsen fungerar ju inte så som det var tänkt. Den tillämpas sällan och hatbrotten ökar varje år (anmälningarna troligtvis). Å andra sidan,  begreppet hatbrott är rätt diffust. Det är svårt ur juridisk vinkel då det handlar om "motivlagstiftning" vilket gör det minst sagt komplicerat. Finns mycket att säga om detta och jag vet att jag nu missade många aspekter men jag orkar inte skriva en uppsats gällande detta. Det har jag redan gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0